Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Spöket

Har snart varit alkohol och drogfri i 5 år. Jag har skaffat familj och jobb och läser på högskolan. Men någonting jagar mig hela tiden. Som en sorts spöke från för som hela tiden jagar mig från det som varit. Mycket har blivit bra i mitt liv men många defekter finns kvar. Ibalnd undrar jag hur jag ens orkar leva ett normalt liv när kraven i samhället är så höga eller snarare kraven från migsjälv på mig. Jag har inte råd att stanna och säga nej utan bara tar på mig mer saker i förhoppning om att slippa umgås med migsjälv mitt sanna jag. Men det är väll missbrukarens stora dilemma, man vill inte umgås medsigsjälv.

Annonser

Målningar

image

Från min ateljé

Tiden flyger

Såg att ett år har gått sedan jag sist skrev. Tiden går så fort och saker förändras hela tiden. Skall börja med att säga att jag lyckats hålla mig nykter och drogfri ännu ett år.

Anledningen till att jag loggade in idag var nog lite desperation. Jag känner mig melankolisk och tom inombords. (såg att detta var ett återkommande tema när jag läste gamla inlägg) iallafall så har dagen känts hopplös och jag har känt en oro i kroppen. Tom känt ett väldigt sug efter amfetamin eller alkohol eller egentligen vilken drog somhelst som får mig att känna glädje.

Mitt liv förövrigt ser bra ut och jag har börjat läsa på högskola och skall flytta till radhus med min tjej som jag träffat. Men jag känner en stark oro att mitt mående kommer att förstöra allt. Jag tror att denna oro är ett spöke egentligen som inte tål ljus. Detta är en av anledningarna till att jag försöker att driva ut det och inte förtränga mina känslor. På tal om känslor så var det 5 år sedan jag grät på riktigt. Är detta normalt. Tror det beror på min antidepressiva medicin till viss del.

Funderar på att ta kontakt med en läkare imorgon och diskutera medicinen. Men blir så aggressiv när jag trappar ur den så måste vara försiktig. Det är sjukt vad dessa kemikalier gör med hjärnan egentligen. Är det värt att känna sig som en zombie

Jag tänker ändå ta beslutet att vara nykter idag så hoppas jag på ljusare tider. Simma lugnt

Hallå igen

Har inte skrivit på ett tag. Anledningen har varit att jag jobbat mycket och dels helt enkelt glömt bort bloggen. Idag har jag varit drogfri i 3 år. Läste min blogg från början och skräms nästan av hur jag varit och hur jag har tänkt. Mitt liv har förändrats så på alla plan och jag har blivit en helt annan människa. Men jag är fortfarande en beroende och mitt liv måste följa vissa regler och lagar. Jag har på sista tiden fått mer lugn i kroppen och sinnet. Livet är fantastiskt på många sätt.

Har bokat en resa till Rio de janeiro i sommar som jag ser framemot nu. Om jag skall klaga på något så är det mitt jobb som jag inte trivs till 100% med. Har ju siktet på högskolestudier så det får mig att klara arbetet. Att nå en balans i livet är viktigt både när det gäller jobb och fritid. Vet inte riktigt vad jag skall skriva men det är antagligen ett bra tecken.

På återseende.

Känslokall

Har börjat fundera mycket sista på hur mitt känsloliv egentligen mår. Jag känner ofta nån sorts likgiltighet och meninglösthet. Har svårt att knyta ann till andra människor och ha känslorelationer. Vet inte om det är rädsla inblandat. Har på sista tiden inte orkar söka mig till tjejer. Men jag tror att detta är sunt och att det finns en mening med det. Jag måste känna tillit för att fortsätta leva. Men ibland känns livet så komplicerat och snårigt.

Hola bananer

Har fått en lägenhet och en framtidsplan. Nu skall jag erövra världen och samtidigt erövra migsjälv.

Finns jag?

Känner att jag gått miste om mitt självförtroende när jag blev lämnad igen. Har bara sökt bekräftelse efter det. Det har blivit en ny drog. Måste kapitulera snart för jag orkar inte smärtan. Med att kapitulera menar jag inte att ge upp utan att sluta kämpa och välja en annan väg som är bättre.

Annars så mår jag rätt dåligt  allmänhet. Jag känner mig deprimerad och livet känns tungt och meninglöst. Hur skall jag komma på fötter igen? Jo igenom att vara drogfri och ge mig lite jävla beröm ibland. När skall jag duga inför migsjälv? När jag erövrat världen och rest till mars? Nej jag har klarat att leva ännu en dag på den rätta vägen trotts djävulen på min axel. Det är fan inte många som gör. Jag är älskvärd och jävligt modig.